OM KATTER, KATTMAT OCH PASSIV-AGGRESSIV OUPPFOSTRAN

På sista tiden har det handlat en hel del om katter för min del. Inte för att jag älskar katter, (jag är först och främst hundälskare) men det hela började med en orolig mamma vars 11-åriga dotter identifierade sig som katt. DN:s psykolog ansåg att “kattmamman” borde vara stolt över dotterns lek. Det var “power” enligt psykologen. Jag hade en annan uppfattning. Lyssna gärna på vår debatt i Studio Ett Vad gör man om ens barn identifierar sig som ett djur? - Studio Ett | Sveriges Radio Aftonbladet följde upp med en intervju ”Vi är inget konstigt folk som krälar omkring” Om vi ändå är inne på temat katter finns det betydligt viktigare problem nämligen hur vi behandlar våra äldre på boenden: Eva, 79, serverades kattmat av hemtjänsten | Sverige | Expressen. Samtidigt kommer larm om ytterligare en våldtäkt på ett äldreboende Nya misstankar: Man häktad för grov våldtäkt inom hemtjänsten - P4 Västerbotten | Sveriges Radio Under pandemin riktade jag skarp kritik mot Folkhälsomyndigheten för deras hantering av just äldre på boenden som lämnades i sticket. Alltför många dog helt i onödan, ensamma och utan att en läkare gjort en bedömning på plats. Ingen har ställts till svars för detta. Det är hög tid att föra upp frågan om hur vi behandlar de gamla på den politiska agendan! Till sist ännu en observation från gymmets värld: på mitt gym finns en man i 30-årsåldern som verkar allmän missnöjd med livet. Han ser konstant förbannad ut. Ockuperar samma maskin i ca: 45 minuter utan hänsyn till omgivningen. Det är oftast glest i omklädningsrummet. Ibland är jag helt ensam där. Då och då dyker dock den passivt-aggressive mannen upp. När han ser att jag är där sänker han blicken och undviker att hälsa. Jag har ibland undrat vad hans vänner har för uppfattning om honom. Hur fungerar han på jobbet? Det intressanta är att han knappast är ensam. Praktiskt taget ingen på gymmet hälsar såvida inte jag tar initiativet. Vilket i sig är en konst eftersom omklädningsrummet är väldigt, väldigt litet. För några år sedan, när jag jobbade för Europarådet i Strasbourg, gick jag på ett gym regelbundet. Alla hälsade. En av medlemmarna gick till och med fram och tog i hand när han sa: Bon jour! till oss andra. Är jag ensam om mina erfarenheter eller har ni varit med om samma sak? Är vi svenskar sämre på att hälsa, på interpersonella relationer? Återkom gärna! Och ta hand om er så länge! Till sist en rekommendation: Missa inte en fantastisk dokumentär om det heta ämnet longevity-hur man kan förlänga livet och leva friskt under tiden::Limitless with Chris Hemsworth .