RAPPORT FRÅN GYMMET OCH HERRBASTUN (del 2).

När sångerskan Zara Larson för en tid sedan kom med sitt senaste utspel om att det är helt okey att prata högt under en filmvisning på bio, (”Om du vill sitta helt tyst som en jävla sten, gå hem”), beskrev jag mitt gym som ett konkret exempel på bristande hänsyn alternativt en fascinerande teaterföreställning i realtid, beroende på vilken inställning man har.

Duschbåsen saknar förresten fortfarande skiljeväggar, (”det blev fel i samband med renoveringen men ska fixas snart”, försäkrar mig två i personalen, lite väl unisont och glättigt för att det ska kännas trovärdigt), och gymmet förblir en plats där en fascinerande blandning av respektlöshet och hänsyn utspelar sig. Det finns en utpräglad gymetikett som de flesta anammat, utom möjligen de som har en dålig dag/som går på steroider vilket tydligen är betydligt fler än man tror.

Jag går sedan en tid regelbundet på värmeyoga. Värmen, 38 till 40 grader, gör underverk och det meditativa inslaget är extremt avkopplande, speciellt om man lider av stress. Av någon anledning är musiken är alltid densamma, någon typ av pianobarklink varvat med repetitiv indisk stämsång som kan driva den mest balanserade person till vansinne eller för att inte tala om de manliga deltagarna, (för det är alltid män), som låter som trasiga blåsbälgar när de ska andas ut genom munnen. De kvinnliga yogaledarna ger oss ibland instruktioner beträffande kroppens töjbarhet med invävda, och för mig obegripliga, teorier om anatomi och invärtesmedicin. En instruktör avråder oss bestämt från att andas ut genom munnen eftersom vi då riskerar att ”mista vår inre energi”, en instruktör beskriver hur vi vid framåtböjning ”smörjer alla de inre organen som till exempel lever, mjälte och njurar” medan en annan betonar länken mellan hjärtat och hjärnan eftersom ”forskare nyligen funnit hjärnceller i hjärtat.” Eller var det hjärtceller i hjärnan?

En annan av yogaledarna pratade i en stackato-ton och för ett ögonblick var jag fullständigt övertygad om att hon skulle brista ut i en yoga-rap:

Lyft ditt hjärta mot rymden

Andas in och ge lungorna utrymme

Andas ut ditt syre därinne

Och släpp ut ditt barnasinne

I det heta yogarummet råder fullständig demokrati och ett civiliserat umgänge, en skarp kontrast till det kaos och den moraliska upplösning som råder i minisamhället i omklädningsrummet. Ett påtagligt bevis för det sistnämnda är att herrbastun är avstängd sedan ett par veckor. Den uppklistrade lappen på bastuns dörr hänvisar till receptionen för eventuella frågor. Min nyfikenhet gör killen i receptionen generad men han förklarar, lätt rodnande, att anledningen till den plötsliga stängningen är att en regelrätt sexorgie nyligen ägt rum. Fem killar hade tydligen beslutat sig för att lajva Sodom och Gomorra i bastun och en annan chockad medlem hade råkat kliva in i värmen just när det gick som hetast till. De fem männen är nu avstängda och polisanmälda för sexuellt ofredande.  

Kanske är en variant av Zara Larsons uppmaning adekvat här: ”Om du inte vill sitta helt tyst som en jävla sten, gå hem.”