Herrarnas omklädningsrum på mitt gym är som ett mikrokosmos. Här utspelar sig påfallande mycket som även äger rum i världen utanför gymmets väggar. Affärssamtal där taktik läggs upp inför viktiga möten med kunder, (och hur man lurar av en motpart så mycket pengar som möjligt), otrohetssamtal där en version delges sambon i mobilen, (med högtalarfunktionen på), och den andra, sanna versionen, som avslöjas för träningskompisen som står bredvid. Svettiga, smutsiga underkläder ligger i högar på golvet, proteinfyllda mellanmål sörplas högljutt och vissa, företrädesvis, äldre herrar med exhibitionistiska tendenser, står fastnaglade på en central plats i omklädningsrummet, helt nakna med händerna på höfterna, poserandes, som om de väntar på någonting, oklart vad. I duschbåsen som saknar skiljeväggar, tillbringar vissa män onaturligt lång tid i duschen, samma män som också fingrar på sina könsorgan för att dra uppmärksamheten till sig. Fortsättning följer i bastun, i vissa fall mot betalning.

Jag kommer att tänka på mitt gym i samband med den diskussion som uppstått efter sångerskan Zara Larsons senaste utspel om att det är helt okey att prata högt under en film på bio. ”Om du vill sitta helt tyst som en jävla sten, gå hem”, ryter popstjärnan som väl i så fall inte har någonting emot att publiken pratar högljutt även under hennes gig. Eller? För folk ska väl få snacka så mycket de vill även under konserter, på bibliotek eller för den delen tysta kupéer på tåg. Det har redan blivit legio att Kardashianisera sina mobilsamtal så att kroggäster, resenärer eller folk på gatan, ofrivilligt, får ta del av en persons privatliv.  

Expressens kulturchef Victor Malm ansluter sig till team Zara och skriver i en kommentar i tidningen att folk som vill sitta i lugn och ro på ett tåg ”transponerar ett adligt, rentav victorianskt på vad som bör vara en demokrati och kallar det ”hänsyn.”

Hänsyn har plötsligt blivit ett fult ord, ett symptom på översitteri och intolerans. Men Malm är ändå generös: ”Jag menar givetvis att även de som inte vill prata under en film -eller har någon att prata med-bör vara välkomna på våra biografer”.

Han skriver vidare att ”Människor luktar äckligt och människor låter, så är det bara. Villkoret för gemenskap och offentlighet -allt som är kollektivt och delat, det vill säga allt som är meningsfullt-är att vi står ut med varandra”.

Victor, du skulle älska mitt gym. Skicka ett DM så fixar jag in dig som gäst.